Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Drottninglik tystnad

Marmorerade känslor. Ett palats av rå ametist. Kyssen den jag aldrig glömmer, inte heller minns. Tusensköna ur ett gigantiskt regn, svävar såsom havet ovanför mig. Det fundersamt lycklige sagolandskapet pulveriserar allt vad oro heter. Din närvaro av äkta sanning och jag blir aldrig mer en förtrollad natt. Persikohud mot porslinshud. Mina tårar växer ur din hand. Hösten nu och aldrig mer. Torkar bort tveksamheten och misstron från dess smutsiga drömmar, de jag en gång trott på. Var finns du, mitt innersta sanna jag? Då frusna liljekonvaljer lyser med sin frånvaro, jag ännu kan känna dess förförande doft. Vänder mig bort från det sentimentala vattenfallet som strilar igenom mitt snökvarts blod. Resten av resan knappt börjat, medan renar pulsar igenom månskenets hymn. Tanken på att återförenas klingar som rimfrostiga blåhallon i skymningsljuset. Vidrör mitt innersta och jag smeker din själ. Blunda du vitaste lilja. Skogens nätta andetag och jag lugnas av dess närhet. Blåser nostalgi som rosa såpbubblor högt över nattens norrsken. Allt annat gör mig förblindad av drottninglik tystnad. Den saga som en gång tog slut där verkligheten tog vid. Samlar snäckor längs svart sand. Doftar ditt sagoväsen min älskade sångfågel. Tusen och åter tusen virvlar och jag åter blir hel igen. Tack vare livets träd och städer av snö.




Fri vers av Black raven VIP
Läst 22 gånger
Publicerad 2021-09-25 13:26



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Det är bara så jävla vackert. En slags varm sorg och tro på sin egen, nya födelse.
2021-09-25
  > Nästa text
< Föregående

Black raven
Black raven VIP