Din blick skådade världar vi inte förmår
du såg rakt genom rutans glas
vad sinnet hos mången låg
för dig stod dörren vidöppen
inget pansar hindrade din blick
tystnaden faller som droppar
till trädets rötter
Så många avsked
saknaden vibrerar i rummet
saknar dem alla inte enbart mina
alla de som vandrade genom natten
och hörde anderöster tala

vi dör och dör medan vi lever
återuppstår på nytt

tills vi bleknar och försvinner