vänskap är ett vackert ord

men det kräver också något innehåll

Jag har själv missbrukat ordet

varit en dålig vän

väldigt självisk med

Jag har även varit för snäll och godtrogen

mot fel personer

mot de som vetat hur de kan spela ut mitt ego mot mig själv

min brist på ödmjukhet och medmänsklighet

har slagit tillbaka på mig gång på gång

Idag när jag skriver vädrar jag ilska, besvikelse och löjlig självömkan

För någonstans visste jag att det var en tidsfråga.

Men nu sitter en rejäl kniv

tryckt in i ryggen

av någon som framför mig kallat mig sin vän, men helt annat inför andra.

Jag ville hjälpa, eftersom jag alltid haft behovet att hjälpa.

Eftersom jag velat vara den här problemlösare så jag slipper ta itu med mina egna demoner.

Den som kallade sig min vän ljög för mig från första början...

Hen var inte hemlös.. bara missnöjd med sitt nuvarande boende..

Jag var i en dålig sits... Såg en chans att hjälpa båda på olika vis.

Hem för vännen, sällskap och hjälp med att klara hyran.

Klart och simpelt.

Först var det bara prat om att låna mitt extrarum ett par nätter för att få fötterna under sig.

Men jag såg aldrig den uträknade planen.

Inte förrän nu.. nästan tre år senare.

När det slutgiltiga sveket avslöjat sig..

Nu sitter kniven i ryggen, stadigt utav fan.

Ditt namn, du vet vem du är, står skrivet med mitt blod på min rygg.

Jag hoppas du ska få det du behöver i livet.

Men för din egen skull, stå för det du gör nån jävla gång.

Jag har samma läxa framför mig..

Jag är inte ett dugg bättre... 

men den här jävla kniven känns...