Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Rummet väntar.

Rummet väntar.
Det är ljust och skört, men ändå så magiskt.
Magin i sitt essä, när ljuset gör sig bekant, och fäktas självsäkert mot skuggorna, som kontrar med en stöt.
Där börjar jag blöda, bara för att visa det dova, att minsann jag är människa.
Vid skriket från hjärtat i sorg, tvekar den anstormning, som så gärna skulle svälja min ro...och känner min smärta.
Det är då vi inser att vi är en och densamma.
Att vilan byttes av oron och att rädslan alltid höll i vår skam.
Vi har alltid varit två, mitt sinne och mitt lynne.
När vi äntligen blir ett, är världen på nytt funnen.




Fri vers (Fri form) av Sean James Loberg
Läst 53 gånger
Publicerad 2021-09-30 22:20



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Sean James Loberg