Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vänd i tid och rum. Jag snurrar mig fri

Det kryper bland smulorna under det solkiga blomstertäcket.
Dagen gryr och dagen dör. Det gör sig känt ur springorna på persiennen.
I ett rum nånstans hörs en hammare, i ett annat vilda tjut.
Sängramen så tyst men gäll i örat ditt. Sjunger godnatt och godmorgon.
Onda varma nätter med strimmor av fara. Undre världar och andras rymdar kikar ut ur gatlyktans savann, gulblek och fetlagd.
Sen hör du ännu en gång en kall klang av sus från allt möjligt i vindens stryptag.
Och igen. Stjäler livhank årgång efter årgång.

Men en årgång är en årgång. Trots dina trötta ögon som snurrat moturs allt för länge.
Vinden och sängramen kan likväl ha sjungit tusenfalt tonarter utan att för den saken sluta stiga och stegra.
Låt säg att en enskild härlig strimma bränner allt i natten. På ett enstaka nycker spritter du ur askan.
Där högt upp sitter han som tvivlat. Som på sin kammare rådplägat ditt slut.
Ryck ner persiennerna ditt försvar. I dem sopar du upp ditt pånyttfödelseattest. Tilltaget som en pistol svingar du din stora säck kring bålen.
Utan förskräckelse och förbehåll, och utan förlägenhet och förevändning trampar du över fält av besudlade blommor. ”Aldrig mer ska du krypa” säger du. Och all hans oro blir som smulor på ett samvete som ska komma att kunna bära chockvåg efter chockvåg.




Fri vers (Fri form) av idowhoeveriwant
Läst 26 gånger
Publicerad 2021-10-01 04:26



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

idowhoeveriwant