Vattnet stiger över husets tröskel

när stormen tar med sig havet

över mil efter mil efter mil

av svarta skogar

bara för att ha sällskap

i den stora dansen

över himlens grå salsgolv

Vatten från Atlantdjupen

och jag känner med fingret

och spetsen av tungan

på sältan från krabbornas rike

och jag tänker på undergången

till lördagskaffet

och Ring så spelar vi

Blåser huset iväg idag?

Bjuds vi som bor här

på en okänd resa

får vi se andra vyer, andra verkligheter

från ett perspektiv där ovan

där som molnen föds och försvinner

kommer det gulmålade hemmets järnkättingar

att hålla för orkanen och för regnets floder

kommer kaffet i Muminmuggen

att hålla värmen

när rutorna trycks in av vinden

och gardinerna med sina söta blommotiv

flyger runt som vilda svalor

genom rummet

och ut mot friheten?

Jag undrar

när världen tar slut

och om jag hinner att lyssna

på tionyheterna

och jag undrar

vad som händer

när allt åter

blir till stillhet

och en oändlig frid

med sju sorters kakor