Det här är
insikten om att behöva sänka sin ambitionsnivå
för att rädda sig själv
och det som är mitt jag
för att inte brinna ut
Det här är
det uttröttande i att tycka att ingen gör gott nog
och att allt måste ändras
Det här är
tanken på att det är lika bra att bara ge upp

Det här är
känslan av att få säga
låt oss få bättre förutsättningar
fastän ingen lyssnar
och förhoppningen om att slippa komma hem med
vad som liknas vid ett brustet hjärta och en kluven själ
men ingen hör på

Det här är
att slitas i stycken i klyftan mellan hur det borde vara
och hur det faktiskt egentligen är
Det här är
att få höra "tuffa till dig" och "skaffa dig tjockare hud"
när du redan är krossad till miljoner bitar
för du hann inte varken äta eller kissa
eller stanna kvar och lyssna färdigt på han
som ville berätta om sin dotter utan körkort
för han blev lyssnad på för första gången
men du
hade inte
tid

Det här är
att vara delad i bitar
där jag inte vet vilken ände jag ska börja
eller ens har möjlighet att uthärda
Lågan brinner
men inte hur länge som helst
för ingen annan verkar bry sig
om att hon fortsätter gå ner i vikt
och mobilen är allt för intressant
bara det fanns någon att fylla tomrummet
i schemat med

Det här är
att vilja vara någons luftväg
och få säga ifrån när någon tar i dig
alldeles för hårt
Det här är
att inte veta hur jag ska kunna sluta bry mig
när jag ser att varje andetag gör ont
och ingen har tänkt tanken på
att erbjuda henne
en tablett morfin

Det här är
tanken på att stå med strålkastaren i ansiktet
och mötas av total tystnad
Det här är att delge mitt innersta
och tänka att någon kanske för denna sekund
känner precis
som jag