Där går en man
på kyrkogång
tre rosor i sin hand

vad tänker han
och varthän ska han gå

En koltrast med sin sång
upplöser hjärtats knutna band

en tår förlöses i hans ögonvrå

Han lägger sina rosor
på en mossbelupen sten

av kärlek några ord han viskar så

Ett guldgult löv nu lossnar
ifrån lönnens svarta gren
det landar tyst

och koltrasten ser på