jag klippte kvällshimlen och tapeten slets ned lite mer än vad som ej var bekvämt till å börja med.
Uppsprättad
Stygn för stygn —
ej fråga om någon tröja,
vart ska jag börja?
ett missförstått hjärta —
nu en misstolkad hjärna
dripp
dropp
filtret har hamnat snett —
och jag är uppsprätt
jag föll ut i tusen stjärnfall
uppfläkt —
och inälvorna lyser rosa
ute är inne & inne lyser med sin frånvaro
utspädd - tunt kaffe utan substans
min själaabstinens —
där jag håller ihop på atomnivå,
förstår du något — hallå?
med kaffesumpen i strupen
jag talar de alla språken —
och jag skriker inombords
och pratar utombords
du kan få veta allt om mig
för världen hör mig ändå inte —
feltolkad
människorna sörjer inte,
att en av dem föll in & föll ut
utanför gemenskapen —
in i den tysta galenskapen — ensamheten
och jag kan låtsas —
på ditt språk jag kan tala
fortsätta mala på —
med min spröda spökröst
som den gast jag är —
den som försvinner i all hast
för att
hinna med jäktandet —
jag ser
de odödliga själarna springandes
i dödliga människokostymer
i denna stad jag vandrar med dem —
där alla ser ting som fulla
— för mig bara fula
total tomhet —
i dagens kväll
efter dagens rosa himmel —
är jag en ledsen själ iklädd en tom människokamp
uppspärrade ögon saknar ögonlock
att blunda med
jag kan inte placera mitt
huvud någonstans
och ändå
en spänningshuvudvärk utan spärr —
allt är bara för mycket
ofiltrerad —
jag saknar en filt.