Tårar är en lättnad
att ta emot
när fördämningarna
inom brister

saknaden konstant
närvarande
föds om och om igen
som om den har flera liv

om natten viskande stjärnor
om dagen flyende gäss
fram och åter
mellan sjö och åker

innan också de ska ta adjö
sorgen sköljande över
och igenom i våg efter våg
en ångest bara att följa med

hör suset från vingslag
tätt där ovan
i dess segerformation
tänk att vara lika fri som dem

känna livet pulsera
hur det vill mera
än detta stiltje
detta nät som håller fast

att bejaka själen
dess instängda längtan
bryta sig loss
lyfta medan löven faller

använda sorgen, saknaden
som drivkraft
låta orden flöda
i guld och silver

lämna spår