Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kärlek har gjort mig självmordsbenägen, även om det var närmare 15 år sedan. Här är en dikt som sätter ord på smärtan och sorgen som jag kände, av att bli ständigt negligerad i den sena tonåren.


Sorg och olycklig kärlek

Min mamma sa en gång att hon behövde en paus
Hon gick ut i havet
Men hon ville inte dö
Hon blickade ut mot horisonten
Och ville bara komma nära
Varför tynger de här kläderna mig?

Svek skär genom ett brustet hjärta
Riv ner seglet
För jag orkar inte mer

Gökuret slår lika jämna slag varje natt
Men jag ligger still och önskar att tiden rinner ut
Det är en skam att aldrig sluta hoppas
Djupt, djupt vatten rinner längs mina knän
Varför sviker kärleken mig hela tiden?

Skriv våra sista rader på baksidan av min hand
Varför sviker kärleken mig hela tiden?

Släpp ut mig i havet, och gör mig till en ängel




Fri vers (Fri form) av Arkfågeln
Läst 44 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2021-10-07 03:24



Bookmark and Share


  Koloristen VIP
Fantastiskt bra!
2021-10-07
  > Nästa text
< Föregående

Arkfågeln