Jag må vara en stubbe, men jag är ingen gubbe
Jag snubblar på mina ord, när jag inte dem förstod
Jag gör mitt bästa genom att vara mig själv
Även om det kliar i skägget mitt, när jag skriver fritt
Kliar och skrapar och tänker på en apa
Så får jag ut mina ord med glans
Syrefattig miljö, när jag står i kö
I väntan på att mödan ska bli gjord

Jag kan om jag vill, men nu vill jag inte det
När jag ställer mig i kö intill slottets miljö
Jag tramsar och sjunger, jag gungar i djungeln
När jag får människor att fatta att jag vill väl
Jag kan om jag vill, om det är det jag vill
Att få människor att falla sakta för mig
Så är min sång, som jag sjöng en gång
Mitt i den mångfaldigas långa gång
Jag bugar och tackar för mig!