Jag går i en tyst värld.
Inga båtmotorer hörs, ej heller sjöfåglarnas olika språk.
Det är höst, årstiden utan kravspecifikationer.
Sommarens sittgrupper står staplade sedan septembers slut.
Övermogna växtdelar trängs i komposthögen.
Jag går i ett dis.
Det regnar inte.
Ändå träffas jag, nej snarare smeks jag av ömsint väta.
Sval ånga möter min panna.
Kroppsvärmen omvandlar ångan i pannans nät av rynkor till minimala vattendrag som vart och ett väljer sin fåra ner genom ansiktets topografi.
Vägvalet över näsryggen kittlar.
Jag ser ekor som funnit ro vilande på mage.
I magen sker andningen om hösten.
Stressen är som bortblåst i ett vindstilla landskap.
För älgen väntar dock en tid av stress och osäkerhet.
Jakten på skogens konung är nära förestående.
Då kommer antalet skjutningar att öka dramatiskt.
Jag går hemåt.
Längs en skottsäker strand funderar jag på om älgar fångar dagen.