Ett tillbakablickande
En reflektion
Jag vill inte skryta men i min ungdom var jag ovanligt dum. Jag hade tidigt gjort mig känd för för stor dumhet och under min uppväxt och under puberteten blev jag ännu dummare. Och redan innan jag nått vuxen ålder hade min dumhet blivit både kolossal och omtalad. Den hade blivit omtalad inte bara här i Göteborgstrakten. Också i Stockholm och andra platser i Sverige hade mina dumheter blivit bekanta. Under en tid gjorde den dumhet jag besatt mig till en känd människa. Den skapade rubriker i tidningar, den kommenterades av allmänheten och den kom också att intressera polismyndigheter och domstolsväsende. På den tiden var det inte lätt att var dum alla gånger. En oupplyst och fördomsfull allmänhet kunde kommentera ens dumheter med kränkande kommentarer och domstolarna kunde utdöma straff för dem.
Att jag på min tid var Göteborgs största dumbom är jag övertygad och det är inte att förhäva sig att tro att jag på den tiden också var Sveriges största dumbom. Det finns fler än jag som håller det för sant. Det är också möjligt att mitt rykte nådde utöver rikets gränser.
Men tiden går, jag är nu en gammal man, världen utvecklas, nya generationer har vuxit upp och i våra dagar finns det många stora dumbommar bland ungdomen vilkas dumhet vida överträffar min.