Vassa knivar, hårda ord.
Offren ligger på dukat bord.

Sena nätter, varma händer.
Vi slaktar er en i sänder.

Flyktig tanke, varsågod
Du som är ny smord

Slaktad, vaktad
återuppstånden

Bara för att dö igen

Vassa knivar som styckar natten i sjok av galenskap och rädsla.
Vi stod på stenen och badade i stjärnfallens glittrande sken.

Dina böner vandrade som orgasmer genom våra sinnen
Vi slaktar, vi aktar de gamla gudarna genom våra minnen

Offrens tid är här och vi skrattar oss hesa vid galenskapens träd

Du binder, jag spinner
En tanke mörk som marmor

Var det nödvändigt att slakta din farmor.

Ja! Endast de renaste offren är goda nog.
Våra gudar de bara tog och tog.

Vi nu mot de rasar
Tornen under våra fötter krasar

Röster från förr sipprar igenom kummelstenen.
Löften om blod och makt dansar i vårat inre.

En gåva så liten en sten i mitt minne.
Du vandrar längs vägar i mitt sinne

Porten sviktar, böjs och byts.
Svart energi flödar i mitt inre.

Vem väger en själv när silverskålens rike fallit.