Andas utan rökmoln

Själen vill lämna spår

I frosten som ännu ej kommit

Hösten i ett mellanläge nu

Grå dager och regn som smattrar

Blöt asfalt och lövhögar i gathörnen

Människor syns blicka neråt

Som om de är rädda för varandra 

Jag ler mot dem som vågar

Möta min blick mellan husen

Ibland får jag ett tillbaka 

Ibland blir de överumplade 

Vänder bort blicken och skyndar vidare

Hösten är en tid som delar mänskligheten

Vissa känner frid inom sig

Medan andra tycks sky mörkret

Vilken grupp vi än tillhör

Kan vi inte påverka livets och naturens cykler