alla dessa slag

som lämnar regnbågens färger

på hud som förut ömt har smekts

alla dessa kränkande sänkande ord

som lämnar den mun som förut kysst

alla dessa ljusa dagar med hopp om förändring

de mörka långa nätterna med denna främling som blev

och ingen som förstår hur man inte kan lämna

när kärleken ändå finns där under ytan mellan varje slag