alla min kraft

under den natten

som var uppförsbacke

drömmen rör sig kring

mänsklig kamp, dumhet,

galenskap och sorg

som krampaktigt

sträcker sig efter glädjen...

En mycket dramatisk värld

bjuds jag in i... i drömmen

uppförsbackarna glashala

solskenet med svart sorgkant 

tar till språket som leder och stöttar

utan att rycka och dra faller mjukt

förs sakta tillbaks in i rummet

in i tiden där prosan bereder berättelser

sångerna likt ett avslut, där sorgen bor

hjärtat vilar mot en stålbalk

erosionen har böjt den ned

jaget halkar ned som en tvål

fångas upp av en solstråle

från månens varma händer

ur mitt bröst slår allt tillbaka

en solros spröda skott spirar

daggdroppen reflekterar ljuset