allt är annorlunda nu
och jag förstår att det inte är lika kul att läsa om någon som försöker laga sig själv
istället för någon som försöker slita sig själv i stycken
men life goes on and on an on and on and on and on and on

är så glad när jag äntligen kommer hem
förstår att det är en chock
varför skriver jag ens dethär om jag är tillfreds
för att jag är förvirrad

att man kan må bra bara genom att vara helt ensam
eller ljuger jag för mig själv
att jag klarar allt själv hela tiden

alla fattar ju att jag kommer sluta upp ensam