Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

N som i nasaret

 

En röd ko vrålade över åkern 

men jag satt mitt emot er. 

En allt bistrare vind släpade 

längs med benen och visst var 

jag stundtals rädd. 

 

Visst skrev jag om kärleken visst 

var det så ni tolkade mig alltid 

sårig nära men alltid långt 

härifrån. 

Vinden syntes förbi dimman lättat 

processen avklarad jaget lite mer 

här. Hennes spegelbild ler avspänt 

det är henne jag har kär. Håller 

hennes spröda självkänsla så nära 

att hennes skal spricker upp, ytligt 

blödande. 

 

En mörkt grön dörr öppnar sig och 

foten prövar sanden den som fastnar 

under tårna. Det är något något eteriskt 

det är något lätt en lätthet över minnena 

kring oss så lätt vår kärlek fångades 

 

Det är något omöjligt över våra minnen 

därför därför dör jag alltid lite lite dör 

jag varje dag jag vet du dör andetagen 

tar oss de tar dig lite lite dör du varje 

ögonblick du blundar känner in oss 

 

du i staden öst om Stockholm över havet 

över Ålands svarta hav i staden staden 

dit du aldrig riktigt flyttat bor du 

 

bor likt jag. I minnen av ett liv du aldrig 

kunnat glömma lika sprött och overkligt 

likt jag. 




Bunden vers av smultronbergen VIP
Läst 97 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-10-14 22:52



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP