Nutidens dikter återspeglar oss,
oss amoraliska, tillspillogivna,
till splittrade och tomma skärvor blivna
med diktens spegel som ett glas i kross.

Vår gamle Gud är död med fel och rätt.
Vad skall vi tycka, tänka, finna riktigt?
Vad är egalt? Vad är det som är viktigt?
Finns det ett allmänt mål med mitt mått mätt?

Vi ensamseglare av dagens datum,
vi söker kompensera vår förlust
av gammal tro och traditionens stratum.

Vi söker ankarplatser utmed diktens kust,
men möts av sanningskravets ultimatum.
Vi syns i dikterna, när det är höst.