Ömheten per capitaI drömmen: jag vaknar på den tionde våningen i ett enormt stort slott och det är becksvart och väldigt kallt. Det finns inga fönster och när jag frågar folk hur de mår så får jag endast svaret: jo det är alla tiders för vi har köpt ny bil och bostadsrätt. Ingen frågar hur jag mår. Vi är alla nakna och elektriciteten fungerar inte, men alla tycker att livet är toppen trots den bitande kylan och det kolsvarta mörkret. Nere på första våningen och i källarplanet råder det en jublande fest, men det är det bara och jag som har ett vagt minne utav. Genom vindlingar av rum och trappor letar vi som blinda nedåt i våningarna vilket tar oss flera månader. När vi så nalkas festen så möter oss ansikten av en brinnande ömhet och de klär oss i fina kläder och bjuder oss till bords i lampornas varma sken. En underbar harmoni fyller rummen och vi förstår att vi har vaknat. Vi har kommit hem äntligen, hem till friden och ömheten.
Prosa
av
Johan Bergstjärna
Läst 72 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2021-10-16 18:45
|
Nästa text
Föregående Johan Bergstjärna
Senast publicerade
Mitt hjärta fyllt av ett varmt ljus Det skulle behövas kärlek nu Kärleken är den smärta du inte kommer undan Kärleken är det enda andrummet i en värld av kaos Och så åker pistolen fram Angående att tänka positivt på det sjunkande Titanic Från festlig idyll till ett obeskrivligt helvete Att tvätta händerna innan man duschar Se alla |