jag förstog inte hur mycket jag älskade

dej förns jag förlorade dej då förstog jag 

hur förlorad och förälskad jag var i dej det 

känns som jag aldrig kommer att bli förälskad 

igen . då du tog mitt hjärta med dej det kommer 

aldrig att kunna slå för någon annan igen då du 

krossade det när du släppte det och gick i från

mej aldrig har jag känt en sådan djup sorg inom

mej nu förstår jag hur mycket jag älskade och du 

betyde för mej hur ska jag kunna se ljuset i från 

det hål jag står i nu . fylld av vackra minnen som

plågar mej nu i pulserande smärta i varje nervtråd 

i min sargade kropp av olycka hur kunde jag låta

henne gå hon var mitt allt , allt jag hadde i mitt liv 

men jag var för stolt att se det innan jag föll i från

minna höga hästar till det hål jag nu står ensam

och skamnsen över mitt eget idioti . jag förlorade allt 

i hela min värld fylld av glädje nu står jag där ensam 

med minna starka argument som inte betyder någonting 

längre i min ensamhet allt som kändes så viktigt då vid 

hennes sida betyder nu i min ensamnhet ingenting alls

längre . jag känner ingenting jag är tom förutom hatet till 

mej skälv att jag lät det hända jag lätt mitt allt gå av stolthet 

som enbart är den ensamas idioti stolteht betyder ingenting .