Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt om en förälskelse, 2 av 8. Skriven den 4e september 2021.


Striden

Stolt har jag stått på bergstoppar
och legat brevid tillfredställda kvinnor.

Men nu sitter jag här och tvingar i mig mat jag egentligen älskar.
I min hals bor en demon jag måste tygla, en klump jag inte blir av med.
Jag vill säga en massa saker men orden tycks inte längre betyda något.
Det som en gång lockade dig skrämmer nu istället bort dig.

Vem kunde ana att någon kunde beröra mig så?
Att kunna skaka den kärna jag hittills varit övertygad om var oberoende av sin omgivning.

Den stora mannen har blivit en skakande pojke som kämpar precis som han gjorde när han var liten, i samma strid med sig själv.
Men nu äntligen för något som faktiskt är värt någonting.




Fri vers av diktninjan
Läst 35 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-10-17 18:54



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

diktninjan
diktninjan