Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Skriven 2020


Höken och duvan

Du är mig vad höken är duvan

Vi delar himlen men jag tvingas att hålla mitt avstånd.
Ty kommer jag för nära lär du sluka mig hel.

Du låter mig inte kyssa dig där så många andra redan har, men vi har delat ditt bo, nakna! Du har klätt av mig.

I mitt bröst gror ängslighet och ångest och du har ett grepp runt min hals.
Likt duvan har jag inte den makt du har över mig.

Men jag hoppas att du vill uppskatta mina volter och min segling när jag väl låter dig betrakta mig.

Jag tror dock inte jag kan vara mer än en trofé för dig.

Jag har givit dig tillgång till en del av mig, snälla hantera den varsamt.




Fri vers av diktninjan
Läst 46 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-10-17 22:37



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

diktninjan
diktninjan