en trasig själ i en vansinnig värld i det liv 

som jag lever i känns tungt i nu i min 

ensamhet som förut var så full av liv och 

ljus ensamheten var ett ord som inte fanns 

i friheten omgiven av vänner älskad av många 

ändlösa sommar nätter som man aldrig ville 

att dom skulle ta slut som ett barn på jul afton 

eller på ett tivoli det var magist  en förtrollad tid 

i skillnad till nu allt är så färglöst och dött allt var 

så intensift och gränslöst och fullt av njutning tänk 

att få leva om sin tid och göra det fullt ut  i varje

andetag när jag var hel och oförstörd kanske det

hade gjort skillnad på mitt liv för nu är jag bara en 

trasig själ i en vansinig värld där jag lever men vem 

vet framtiden är kvar och döljer sina vägar för mej 

kanske bakom nästa hörn så står lyckan där igen