Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

MINNES SEKVENS.


SORGMINNE.

I går dog du ifrån mig och alla mina uppgifter är nu slut, livets självpåtagna mening har upphört. Detta registerades i och med frånvaron av ett andetag.

Jag ser fönstrets ljus speglas i det miljövänliga treglassystemet, som aldrig behöver rengöras. Det är kanske smutsigt eller är det mina tårar som speglas.

Tidsminnen är väl det ända som kan vara något att sysselsätta sig med, nu när morgonljuset ännu vägrar ge dagen en mening.

Jag hämtar ett papper skriver skriver ned.
Punkt1;
I går på morgonen var mina uppgifter de vanliga, jag torkade upp vid sängen, du hade kräkts men bara lite.

Rättade till sänglinnet innan syrrorna skulle komma.

Frukost behövdes inte, numera levde du bara av dina sprutor och en och annan näringsdryck.
Du drack några klunkar vätska, endast när din kropp förmådde sig att svälja.
Får tänka efter, hade jag själv ätit något. Eller vilken dag det var?
Kanske, två dagar sedan, minnet är osäkert.

Minns inte när jag åt någon lagad mat de senaste dagarna.

Borde nog gå ut och äta. Att sitta hemma och vänta in framtiden, är det väl ändå ingen mening med?
Du kommer inte tillbaka, tiden när väntan hade en mening är slut.
Din nyckel kommer aldrig, att sättas i dörren. Jag kommer aldrig få höra hur du säger; ”hej” och jag svarar, ” vad länge du blev borta idag”.

Du kände dig rastlös och orolig i går. Vi beslöt, du och jag att det var säkrast att åka upp till lasarettet, till vilken mening frågar jag nu.
Vi sade bara ett hej då och vi ses, när du blev hämtad.

Jag bäddade sängen, städade och bäddade även min sida av sängen. Allt skulle vara klart tills du kom tillbaks och tiden skulle fortsätta som vanligt.

Samtalet från lasarettet kom innan dagen tog slut. ”Vi kunde inte göra mera nu, hennes kropp orkade inte fortsätta.”

Står i hallen, har tagit på mig ytterkläderna. Beslutet togs nog aning förvirrat, att jag skulle gå ut för att få ett mål lagad mat.
Listan jag börjat skriva får vänta, jag har all min tid på mig att göra den klar. Ser mig omkring, allt är i ordning inga ljus tända.

Tänker förstrött att dagarna innan jag föddes, då dog min mormor. Tog jag möjligen över hennes livs öde.
Frågor utan svar. Min egen käraste.

Livskamraten, som älskade livet. Vem skall nu ta över hennes liv och ge framtiden en mening.

Bosse 18 oktober 2021
.




Övriga genrer (Kåseri) av Bossepoet från Österbotten VIP
Läst 36 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-10-18 21:48



Bookmark and Share


  Eva Solstrale VIP
Gripande sorg som gnager i märgen! Denna stora empatiska medkänsla som väcks och önskan om värme och kärlek bara var där för den som lämnas ensam kvar! Sändebud av en ny dag är i alla stunder minnet av en älskad kan frammanas!
2021-10-21

    Sefarge VIP
Berörande!
Om oundviklga
Avsked vi bär
Inom oss och
Du modigt
Öppnade
Upp!

2021-10-19
  > Nästa text
< Föregående

Bossepoet från Österbotten
Bossepoet från Österbotten VIP