Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skolkuratorn

 

min fot. Förhårdnader. 

Ord som sägs. Jag frågar vad andra 

vuxna säger till det barn jag har framför 

mig. Barnen är egna. Sär. Nuförtiden har 

de någon slags diagnos. De är autistiska 

har släng av, med huvuddiagnos ADD. 
Ögonen vandrar utåt uppåt bortåt 

korta stunder möts vi. Hur ska jag 

kunna behandla det fasta, det märkliga? 

Ska jag göra som de andra? Säga att 

du ska fortsätta hälsa på samma 

klasskompisar som i ett års tid inte 

sagt hej tillbaka. Jag kan inte. Hur ska 

hopp förmedlas. Genom kaos och jag 

ser framför mig att de allihop, alla dessa 

märkliga pojkar, visar sin självrespekt, 

och de blir trots det dissade. De kan inte 

bli som de andra men de kan visa att 

de vill tillhöra, genom att reagera när 

andra inte visar att de vill. Pojken framför 

mig gråter varje dag han kommer hem. Talar 

om att han tänker på existensen, funderar på 

om han är verklig, lever jag säger han ? 

nej du gör nog inte det tänker jag. Säger 

att det måste vara svårt, att dessa tankar 

är naturliga, förståeliga. Jag frågar honom 

vad som sker om han blir arg och han säger 

att han inte är sådan, att han skulle hamna 

hos rektorn, för innerst inne hatar de honom. 
Det tror han. 

Jag tänker att någon jävla förälder skrämt 

pojken. Gå du kvar på skolan, le och 

hälsa men gör för faan ingen grej av 

din ilska, din känsla av orättvisa. 

avvik aldrig så det hörs- märks. 

 

jag tror det är pappa som går i skolan. 
jag tror pojken vet det men det saknas 

ord att utttrycka även det. Jag är inte 

sådan. Vem faan är man ? Är vi inte 

allt för faan och vem tar bort barns 

egna gränser? 

jag vet inte vad jag gör på den här 

platsen men jag måste försöka 

göra något annorlunda. Hur vet jag 

inte men något måste ske. Något 

enda litet måste ske. Hellre synas än 

inte existera. 




Bunden vers av smultronbergen VIP
Läst 48 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2021-10-18 21:52



Bookmark and Share


  Eva Solstrale VIP
Mycket bra belyst dilemma!
Ibland har jag tänkt eller agerat som jag tänkt dvs utforskat gruppens dynamik... Sätta alla de andra hos kuratorn vore en tanke, åtgärd... Analys av sådana murar som osynliga äro vittnar om en resignation och likgiltighet över konsekvenser hos dem som dissar... Hur skulle de känna sig själva utfrysta utan en blick eller ett hej ... Dessa frågor ska en skola tala om!
2021-10-21

  Elin Holmsten VIP
Mycket stark text
2021-10-19

  Lustverket VIP
Så signifikant också med inledningsraden. Förhårdnader. Det är ett tema rakt igenom skolan som institution. Gör dem så tjocka som möjligt, hårda som pansar, bara för att sedan, om några år, desperat söka efter olika sätt att bryta ned dem. Mellan thinnertrasan och Bourgougnen ryms en hel uppväxt.
2021-10-19

  Lustverket VIP
Jag tror att om någon kan göra det annorlunda så är det du. Du är inte fast i strukturerna. Så många av oss litar på strukturerna varav skolan är en. Iväg med dig nu, det måste funka, om du är trevlig så är andra trevliga, men skolan är en plats där alla möjliga spöken driver runt och väntar på ett byte att skrämma. Så många är rädda för så mycket men bara de med ett samvete låter detta synas på utsidan. Mitt i allt detta, vem faan är man. Vill man ens vara nån?
2021-10-19
  > Nästa text
< Föregående

smultronbergen
smultronbergen VIP