... han kom till mig i drömmen... en ung man som vandrat en tid... han berättade om sitt liv och leverne... en kvinna han vuxit upp intill... han ett barn och hon en filmskådespelerska... där och då, han ägde birollen som hennes barn i filmen... han sade i drömmen att jag måste berätta hans berättelse... jag såg då framför mig som om jag var i en framtid... jag vek upp min hand och skrev i den och sedan vinkade jag till och hans berättelse lades upp på nätet... ja som det går att förklara nu... fast det var inte nätet utan sinnena direkt som tog emot allt... jag rös av obehag vid tanken på att alla skulle nås av allt i framtiden... 

... men tillbaka nu till den unge mannen som varit en pojke... han hade förälskat sig djupt i filmskådespelerskan och hon i honom... då var han tolv och hon trettiotvå... de höll sin romans hemlig... hon träffade aldrig någon annan man än pojken... nu hade han blivit sjutton år och han såg att det var någonting med henne... allt mer stötte hon honom ifrån sig... nedan för huset i en gränd sneglade han upp till hennes sovrumsfönster... det lyste där och han kunde se henne klä om för natten... när hon såg honom då hon skulle dra ned rullgardinen hejdade hon sig... hennes gest vinkade honom upp... de smälte samman och han kände det som om det var sista gången...

... hon hade berättat för honom att hon skulle på en lång resa på ett uppdrag... hennes mor skulle följa med fast hon aldrig brukade så... och åren gick utan att han kunde nästan leva hankade han sig fram i filmbranschen... detta utspelade sig i Ryssland i början av 1900-talet... då fick jag den där förmågan igen att se som en film om hur det såg ut i nuvarande st Petersburg innan vissa hus hade byggts... och i en tidningsartikel läste jag stående vid floden i en rysk tidskrift om Sverige... då insåg jag att filmskådespelerskan han var kär i var det henne man beskrev i artikeln... när han såg att jag var intresserad av innehållet på det där viset fattade han... han bad mig att berätta... 

... hon spelade in en film i Sverige sade jag bara... han suckade och sade att han redan visste det... något nytt var det då inte enligt honom... men jag såg på honom och frågade...  om jag nu ska berätta din berättelse men, och så visade det sig bara vara en romans... du måste ge mig mer... i de orden fann han sig knappt kunna stå på benen... jo sade han det finns oändligt mycket mer... filmskådespelerskan hade då och då under de följande åren sökt upp honom... de hade till och med spelat emot varandra i en romantisk historisk filmskildring... men varje gång hade de setts tre till fyra månader för att sedan vara uppehåll mellan sju till åtta månader... 

... jag frågade honom om hans arbete... ja till sist kunde jag knappt arbeta av hjärtesorg... hon kom och gick och efter varje sådan period förstod jag varför... hon blev gravid... efter några årtionden bjöd hon hem mig och bad mig att stanna kvar några dagar... hon skulle resa iväg med sin mor och jag behövdes för att ta hand om hennes yngsta av fyra barn... äldsta var i tjugoårsåldern och yngsta var åtta år... den unge pojken såg ju precis ut som mig när jag var ung... jag tackade ja och ställde upp... medan jag umgicks med pojken insåg jag allt mer att det kanske var min son... och i ett mindre avskilt rum bakom en dold dörr hördes ljud... denne lille pojk svarade att det var hans sorgsna syster som alltid saknat sin röst...

... hemmet var prydligt och vackert... en husmor kom till frukost lunch och middag för att laga den utsöktaste maten... den nu trettioåriga unge mannen vars berättelse nu blivit omfattande... ni vet i drömmar kan man på några sekunder få klart för sig hur allt ligger till i en miljö och i relationer... jag hade verkligen förstått sade jag till honom... och han nickade bejakande utan att jag behövde säga något... det var han som var far till alla hennes barn men hon hade aldrig låtit honom stiga in... detta tärde på honom och han var utom sig av förtvivlan... var det av rädsla för omgivningens dömande som hon gjort så eller var det andra orsaker... dock fick han aldrig veta för den sista natten av de tre han lovat passa pojken, dvs sin egen son så kom ett meddelande... filmskådespelerskan kunde inte komma tillbaka... gränserna hade stängts och första världskriget hade brutit ut... hon hade tagits som gisslan...

... han blev kvar där hos barnen resten av sitt liv.. och han gjorde allt för dem nu när han äntligen fått tillbaka vad han givit i kärlek... det blev de dyraste i hans liv och han blev det också för dem alla... i detta sade han till mig att han tyckt det varit märkligt allt sammans... och det att han aldrig känt ilska, hat, förakt, vrede, hämndbegär eller svartsjuka emot henne... den kärlek som han gett henne var som ett enda gyllene väsen som bara ville älska henne rakt igenom allt... vad han känt genom åren var att när de möttes och utforskat världen tillsammans så hade det känts besvarat... vi pratade om detta i min dröm... kunde det vara så att när man kan känna att det är besvarat att det är då som detta blir möjligt... ömsesidigheten i kärleksrelationer kanske är avgörande för att svartsjukan inte skall väckas... kan det vara så att den falska kärleken som äger begärets enda syfte inte förmår detta... 

... denne yngling förvandlades till en äldre belevad man till sina fyra barn inför mig i drömmen... jag såg deras relation utvecklas från ett ingenting till ett lyckat och fint levnadsöde... och efter första världskrigets slut kom dödsbudet... en sorg bröt ut... men hon hade intet mer att ge sade han till mig med tårar i ögonen... hon hade intet mer att ge?... jag svarade honom, men du fick till slut se vad hon lämnade efter sig till dig... Ja svarade han men tyngd... dock hon hade aldrig råkat illa ut om hon hade tagit mig till sig och jag fått vara vid hennes sida och skydda henne från allt ont... ingen kidnappar en kvinna i en stark mans sällskap... hon gav dig detta sade jag om igen... hon gav dig detta... drömmen började lida emot sitt slut... och när jag vaknade flödade orden hon gav dig detta... "Hon" gav dig detta...

... en stund funderade jag över hur jag skulle berätta hans berättelse... en historia av fantasin eller en kommunikation med en central för minnen vi alla bär utan att veta om det... jag valde tanken om att han kommit till mig i min dröm för att berätta hans version... för att ge världen orden som jag vaknade med... mitt uppdrag var avklarat...

... han vände sig om emot mig en sista gång innan jag gick tillbaka till min vardag... han log och sade "Hon" gav mig detta!... det kanske var en sista skjuts för att släppa sorgen och saknade efter henne han sökte...

... jag kan inte förstå men jag kan se att drömmar kan ge oss förklaringar på det oförklarliga... och jag drog mig till minnes hur barnflickans barn tagits ifrån henne gång på gång under hennes tid hos familjen Bhoman... och hur hon fortsatte arbeta kvar för att få ta hand om sina egna barn... barn som aldrig fått veta att deras barnflicka var deras mor... fru Bhoman hade krävt att detta skulle aldrig avslöjas... men detta var ju en mycket svårare sak att dölja... men en man som blev far till ett barn förr i tiden kunde inte hävda faderskapet då kunskapen om DNA saknades för att bekräfta det... 

... men vad handlar denna dröm om för mig... jag vet varför den kommer just nu... jag söker efter min faders mor... dvs min biologiske farmor... men jag lyckas inte finna henne... hon gav mig i alla fall detta, hon gav mig en pappa som gav mig mitt liv... och utan detta hade jag inte fått fyra älskade barn, för jag hade aldrig existerat, och då aldrig mött deras far... jag har levt ett hårt liv och mina barn har sett sin mor, mig lida av andras dårskap... men jag har i alla fall detta även då barnen inte kan känna eller ta det till sig i perioder... jag har kärleken och jag kan älska och hålla mig samman idag... men för en tid hade jag knappt mig själv efter all kamp... ... och det känns så starkt som en stormvind i bröstet... nu har jag i alla fall detta, jag har mig...