Ensam i höjden svävar du,
majestätiskt flyter du fram,
som buren av en osynlig hand
vilar du under solen.

Din blick är skarp, du söker nu
din lön bortom bergets kam,
du härskar i de välsignades land,
stolt och fri under Gudastolen.

Du seglar in i en framtid,
den längtan ditt hjärta känt,
de marker du alltid drömt
är målet för din djärva flykt.

Då oväder och stormar tar vid,
har det aldrig någonsin hänt,
du förfärats och fegt dig gömt,
nej allt högre upp blev du ryckt.

Hon fattas än vid din högra sida
den sköna med änglavingar,
kärleken är din innersta glöd,
du söker ivrigt ty tiden är mogen

Skaparanden kan inte se dig lida,
han otrons gift betvingar,
han som ger dig livets bröd,
är som du själv livslångt trogen.

I tider av brist har du tränat
tålamodets svåra konst,
kastat dig ut i rymdens hav,
gripit det hopp som dimmor släckt.

Din skapare har du alltid tjänat,
ovanifrån din konungsliga härkomst,
han som liv och mening gav
räcker dig så din nya fjäderdräkt.