Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Höstsonat

Ljuset faller in över daggvåt grönska,
silas av luftiga grenars finvävda tak,
kölden och döden ligger fjättrade i glömska,
jag rör mig med vördnad i livets gemak.

Hon vänder sitt ansikte älskligt emot mig,
en himmelsblå förödande vacker viol,
lika oskuldsfullt vän som förgätmigej
förför hon mig helt i sin svängande kjol.

Vinden har mojnat och lagt sig till ro,
blomlökar bidar sin tid i kolsvarta mullen,
snapparens ungar har sen länge lämnat sitt bo,
eken står ännu grön i soldis på kullen.

Det sprakar som eld i ett benvedsbuskage,
fjärilsbuskens doft ligger tung över trakten,
piprankan kastar sig mot grannens garage,
jag hänförs av den ståtliga septemberprakten.

Rudbeckior strålar mot gammeltallens bark,
dagliljor dansar bland nävor och enar,
min kärlek till livet är väl skamligt stark,
när jag ömsint kramar sluttningens stenar.




Bunden vers (Rim) av Ulf Lundin VIP
Läst 43 gånger
Publicerad 2021-10-19 09:13



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Ulf Lundin
Ulf Lundin VIP