Vid fållarna hakar jag fast.
I ryggen huggs jag av strutsar,
sjunger då sånger om striden.
Jag drar ut från
era avvecklingsuppslag,
sliter mig loss, tvättad av tro.
Fullt med folk från Vägen,
så ock budbärare,
träder fram, mig till hjälp.
Men du går vidare
på din självvalda väg.
Jag ser att du väntar
vid fållarna.
Men du väntar förgäves
den här gången.
Jag kryper fram på knä
på det som nu är min väg.
Du vet att jag
kommer hem till sist
på min svåra, hårda väg.
Du däremot går förlorad.