Den förfärliga lukten av vått papper.
Det värsta med sagor är att allting ordnar sig till slut.
Ords magic.
Få gåvor är väl like the present?

-

Metoo.
Tystnadtagning.
Struktur.

Avsändare och mottagare.
Det viktiga är inte att peka finger åt någon.
Utan att peka på beteende.

En känsla av makt och mottagaren istället känner sig maktlös.
Beteendet finns överallt.
Vanmakten gör envar människa trasig inombords, i själen.

Oavsett ålder och tillhörighet av kön.
Oavsett status.
Var och en kan frestas att ‘prova var gränsen går’.

Alla och envar kan känna ‘maktens sötma’.
(Det är nog därför det är meningslöst att hämnas.
För om hämnden blir utdelad, hämnaren själv kan njuta segerns sötma.)

Alla och envar kan bli och vara såväl sändare som mottagare.
Poängen är förstås att göra någon medveten om ‘orsak och verkan’.
När du gör eller säger något som gör mig till en plågad själ, så har du passerat en gräns.

Det ena är bruk och det andra är missbruk.
Att gå över gränsen är att börja missbruka.
Det är att vara människa, att ha såväl ‘ont’ som ‘gott’ i sig, sedan finns det en slags gråzon, där reglerna känns mer otydliga.

Där handlar det mest om att söka sin egen moral, om jag tror mig veta att det jag säger eller gör, sårar och skadar annan.
Alla och envar bör ha en moralisk ‘kompass’.

Vem vill själv möta förödmjukande beteende o behandling från någon annan?
Självplågaren?
Det handlar om tillfredställelsen.

Vad är priset och är jag beredd att betala?
Kommer det att gagna eller sveda mitt samvete?
Värdegrund.

Ömsesidigt beroende.
Känslomässigt beroende.
Befinna sig i beroendeställning till.

‘Det skall väl du skita i?’
Replik ur ett ‘talande samvete’,
en irriterande fluga.

Var och en känner igen sig i att veta vad som är 'okej' och vad som inte känns 'okej' att uppleva eller 'behöva uppleva'.

Var och en kan tro sig förstå skillnaden.
Vad är jag bekväm med och vad känns obekvämt?
Vill du själv prova?

Som i sagan om Guldlock.
Vem har suttit på min stol o vem har ätit av min gröt?
Vem har sovit i min säng?