Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Något reviderad dikt.


Fångad

 

 

likt råttan i fällan

jag sprattlar för att bli fri

men det är väl sällan

den lossnar, allt är en utopi

 

så länge jag suttit fast

en evighet kan tyckas

brottats med svåra kast

men aldrig jag lyckas

 

för alltid fångad jag är

utan chans till frihet

min situation är prekär

inom mig full aktivitet

 

får acceptera min situation

kan ej trotsa naturens lagar

då blir det nog kollision

bäst jag inte klagar

 

det enda som håller mig ihop

är det som kallas huden

jag kväver ett ljudlöst rop

trivs ej i denna skruden

 

 

*Huden är kroppens största organ.

 

 

 

 

 




Bunden vers (Rim) av Öknens Ros VIP
Läst 62 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2021-10-21 09:23



Bookmark and Share


  Bodingen VIP
Finns (fanns) en mansgrupp i en by i Västmanland där de gick in i skogen en gång i månaden för att riktigt vråla ut sin frustration, efteråt mådde dom mycket bättre påstods men dom skrämde nästan ihjäl de boende i närheten som då började må dåligt istället. Ack ack ack...
2021-10-24

    Elisabeth Nilsson VIP
Starkt och berörande dikat om själens mörker, så svårt att bryta.
2021-10-22

  Lena Staaf VIP
Fint ordat om känslan av instängdhet och ofrihet. Men att vara klippt och skuren är väl egentligen att man passar in väldigt bra?
2021-10-21

  ULJO VIP
Stark text
2021-10-21

  Sparvögat VIP
Själens oförmåga att att finna rätt väg ut ur mörkret eller kroppens ovilja att bryta sig fri, mina tankar…
2021-10-21

  AiA Maria den fria VIP


Tack!

Reflekterar
över andlig nöd
som i instängd själ

Tänker att kroppen är en trång boning för färgsprakande överflödande fri energi.


Tack!


<3<3<3
2021-10-21

  Eva Solstrale VIP
Ja när vi förlorat vår man, magin som satt i hår, bra mått i din vers som är både sann och blir likt emot själsliga tovor en kam...
2021-10-21
  > Nästa text
< Föregående

Öknens Ros
Öknens Ros VIP