solen

så len

solen

sail on

jag vandrade i mörker

Solen!

Solen!

jag ropade efter dig

vandrade i mörkret ensam

utan vare sig hopp eller tro

hade inte någon värme kvar

solen!

solen!

min röst blev svagare

ingen lyssnade på mig

till sist vände allt i svart

det blev en evig mörk natt

jag kände värmen en gång

den var som kärlekens ljus

solen sken på min bleka kind

jag har aldrig varit där men jag vet

solen ja solen gör mig varm och het

men det var skruvat och mörkt bara

solen fick jag aldrig mera se röken av

sou len!