Jag ser människor som sitter 

och äter sig själva, för att de är

så oerhört hungriga på kärlek. 

Jag ser en civilisation som faller 

på sin egen orimliga gränslöshet. 

Vi är desperata och svälter i vårt 

bisarra överflöd, vi kvävs av ett 

mörker som vi själva orsakar. 

I ett kaos som är granne med

djävulen vistas vi på de sociala 

medierna och kallar det för vårt 

liv och för en högst meningsfull 

gemenskap, medan vi proppar 

i oss skräpmat och dyrkar våldet 

på Netflix och suger i oss pseudosex

på Youporn jublande över att livet 

är så jävla härligt, underbart, skönt. 

Shopping är bara bra för själ, psyke,

och för miljön som borde ha legat på 

intensivårdsavdelningen för länge sen. 

Gränslösheten är helvetet och ute i den 

riktigt jävla fattiga världen så lider 

folk av näringsbrist eller svälter.