Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Stockholmsdagar



Jag bor hos en mycket nära vän.
Vi vandrar, diskuterar världen,
äter, dricker och hejar på svensk fotboll.

En dag springer jag 42 kilometer och hejas på
av min bror och brorson. Känslan och stämningen
påminner om elektricitet. Gråter i mål.

Ansiktena i staden har gjort sig av
med coronan men något annat har tillkommit
sedan jag sedan såg dem för två år sen.

De är inte modfällda. Inte ledsna. Inte glada.
De saknar terräng. Det är liksom bara hud. Likt en
utkavlad deg man svept ut över kroppen
och kallar ansikte där den ligger stramt
tillplattad, framtill utanpå skallen.

Hjärtbytena är avklarade.

Mobilen, jävulens penis, har ersatt hjärtat
...nu ligger det i handen.
Så man känner när det stannar och kan alarmera
själv. Man behöver ingens hjälp.

Treåringar tas in på akuten pga mobilångest, dvs
de kan inte somna utan mobil och inte göra nåt
vettigt under dagen heller...bara med mobilen.

En dag utan mobil känns som hjärtstopp.

Vad får han för vård månntro ?

Jag äger ingen smartphone.

Känner mig befriad...och smart.

Jag ser vårtor och rynkor i mitt ansikte.

Tänker att jag lever och är mottaglig för
ålderdomen.

Guldbron en bluff !




Fri vers (Fri form) av Gunnar Hilén VIP
Läst 53 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2021-10-21 17:47



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Hahaha ok, där ser man !
2021-10-22

    Ohemulen VIP
De senaste åren har många stockholmare börjat se ut som om de varit ute i kriget. De/vi ser chockskadade ut, traumatiserade. Det är så ledsamt att se. Jag älskar den kitschiga bluffbron :-)
2021-10-21
  > Nästa text
< Föregående

Gunnar Hilén
Gunnar Hilén VIP