himlen är stormig och mörk,
argsint med mig
dragen ner i mörkaste dal
i saknad efter dig
det som innan var tröst
har berövats denna höst
sista september dag
förr vad det vi mot stormen
nu är det bara jag
himlen är stormig och mörk
natten är tum och lång
ett ljus vid bilden av dig
oändlig ensamhet
inlåst för alltid i mig