Tystnad råder i snötäckt salong
Ovan tindrar gyllene sken
Publiken lockas varje gång
Av himlavalvssuccén

Genom molnslöjan hon varsamt skrider
Klädd i ett nästan magiskt glimmer
Och bakom henne flera individer
Iförda violett och smaragdfärgat skimmer

Dansen går över korpsvart tjära
Och natten fylls av sprakande kulör
Aurora smyckar månens skära
Med ett ljussken som förför

En sista akt innan ridån går ner
Där färger böljar likt vågor
Och publiken lämnas att sukta efter mer
Av dansen som tänder hjärtats lågor