Jag var en påhejare vid elden,
du var ett ljusdämpande slöseri.
Vi turades om om namn på Gud,
Halleluja, denna sena välsignelse!
Ned hällde den, skakade om oss.
Åtskilligt ryste vi åt
i sinnlig helighet.
Våra namn drogs över vår hud,
lossade lager för de berättande.
Vi reciterade Alfa och Omega.
Desto mer frågade vi,
desto mer sjöng vi
tills släpet fyllde våra gap.
Det drog oss under ytan,
gav upp vår blomma
och dess prakt.
Vi sänkte våra namn
ned till den mörka nivån,
för att kunna stiga upp.