Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Andlighet


Cirkushästens befrielse

Springer lydigt runt i manegen
som en själsberövad cirkushäst,
deltar dumt i den sorgliga kortegen.
Vad kan någon förvänta sig härnäst?

Barndomens svalkande pinnglass?
Hägrande lustgårdens gyllene stråle?
Drömmarna i vårt dragiga utedass?
Vaga bilder nu vid skammens påle.

Vem är främlingen i min spegel?
Du lovade trofast gå vid vår sida,
blåsa din Ande i hissade segel,
hur klarar du nu att se oss lida?

Minns en glödhet profetisk hälsning,
tårdränkta löften som gav hopp
om rättskaffens, saligas frälsning.
I slutet av mitt korta levnadslopp

vänder jag åter mot dig mitt öra.
Mörkret faller det går emot höst,
tycker mig lågmäld stilla höra
en viskning i mitt ömmande bröst.

Hör jag rätt, är det verkligen så,
du skakar ner ditt välsignade salt,
hör jag ännu en gång ditt ”gå”,
lovar du ärligt vara med mig i allt?

Insikten är en avskydd plåga
även för de närmsta av vänner,
ändå tänder du en sällsam låga
att ropa ut till alla som jag känner,

de otroliga orden om nåd för alla,
att du älskar evigt alla och envar,
lyfter även de som hårdast falla,
ingen enda lämnas plågad kvar!

När den kommer den sista soluppgången,
när jorden fullbordat sin tunga färd,
då väller från hjärtat kärlekssången
och vi dansar in i en annan värld.

Skapade för det oändliga gröna
ska vi jublande springa fritt,
betagna av allt det överjordiskt sköna
tillsammans njuta luften i världsalltets mitt.




Bunden vers (Rim) av Ulf Lundin VIP
Läst 19 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2021-10-22 18:15



Bookmark and Share


    Sefarge VIP
Mycket njutbar dikt
med bredd och sälta.
Bravo!
;)
2021-10-23
  > Nästa text
< Föregående

Ulf Lundin
Ulf Lundin VIP