Vad gör man när någon man älskar flyttar in i sig själv?

När någon som varit så på påtaglig plötsligt stänger dörren om sig och blir svåråtkomlig och tvär?

Hur tar man sig vidare, kan man ta sig vidare?

Ska man bryta upp dörren, knacka snällt eller bara gå därifrån?

Jag vet inte så jag sätter mig på trappan och väger alternativen

Jag är den typ av person som konstant vill ha oordning men när någon sätter mitt rum i lågor flyr jag precis som min pappa in i mig själv

Kanske är det därför jag har beslutsångest. Jag är för lik han. Jag andas genom hans lungor, delar hans tankar.

Jag brottas mot en gömd debatt som aldrig vill upphöra

men…

Bakom dörren, tryckt mot väggen ser jag dig genom nyckelhålet

Jag ser dig, ett barn, ett sårat barn

men jag är också bara ett barn, ett sårat barn

men medans jag börjar bli vuxen fortsätter du vara barn

Tyngden som klistrat mig fast på trappan lättar och jag reser mig upp och går