Den sista sommardagen gick.

Hon stängde varligt grinden.

Jag hörde låsets dova klick

och blev så blek om kinden.

Hon gav mig mjukt en avskedsblick.

Det gick en sorg i vinden.

En sista dag jag ändå fick

med hennes sus i linden.

Hon kommer säkert hit igen

på vårens lätta vingar

och öppnar grinden som den vän,

som blom och blader bringar.

Hon är ju sådan, sommaren,

hon vägrar vara fången.

Hon flyr så fort men kommer se´n

tillbaks med fågelsången.

Jag sitter kvar bland lövens fall

den sista sommardagen

med grinden stängd,

med vinden kall,

med sorg i andetagen.