Pojken vaknar av att täcket är försvunnet och det är 10 grader kallt. Förtvivlad letar han efter  kläder men han hittar inga i det kolsvarta mörkret. Det finns inga dörrar och fönster och lägenheten ser inte ut som vanligt. Pojken fryser inte ihjäl, han bara fryser så förbannat. Mamma och hennes nya kille är på ett underbart härligt sommarläger med Pingstkyrkan. Pojken irrar omkring i månader som blir till år och det är ingen som saknar honom. Han är så oerhört hungrig och törstig men han svälter inte ihjäl. Psykotisk blir han till slut och på TV sjunger Lasse Berghagen Stockholm i mitt hjärta. Mamma kommer hem till slut men hon bryr sig bara om sin pojkvän och slänger åt pojken en hundralapp och säger att han ska åka upp på stan och äta hamburgare. Pojken gör det och när han kommer hem så är det en annan familj som har flyttat in och ingen av hans kompisar känner igen honom. Han sätter sig i skogen och sniffar kontaktlim och dricker öl och somnar under en gran så där skönt bortdomnad i huvudet. Det kommer att dröja 40 år innan han vaknar, men det är ingen som bryr sig för alla har nog upp med sina livs bekymmer.