Jag kanske skulle skriva något svettigt
för en gångs skull och inte låta klok.
Det filosofiska blir gärna alltför vettigt.
Jag blir så tråkig som en utläst bok!

Jag kanske skulle satsa på nå´t roligt
och inte bara skriva sorgeligt,
nå´t fantasifullt, farligt och otroligt
och inte bara trist och borgerligt.

Men det blir svårt, när man är fast i formen,
att släppa loss i tankens anarki
och skriva obegripligheter som poem.

Jag håller kvar i klokheten och normen
som grunden för min enkla poesi.
Det gör mig faktiskt till ett slags bohem!