Redan medlem?
Logga in
När medkänslan är svag på grund av samvetskvalDå är det kallt så in i helvete. Iskallt i den pinande ensamheten. Blinda blickar, döva öron, stängda hjärta, och en förnekelse hård som härdat stål, när min psykos blommade ut svarta stinkande för verkligheten var alldeles för hård och grym. Jag tände eld på radhuset en dag och jävlar vad det brann och jävlar vad lycklig jag var. På fosterhemmet blev jag älskad och sedd och bemött med respekt och medkänsla vilket fick mig att bli en frisk och glad pojke, solen sken och fåglarna sjöng i dagar av frihet. Mamma blev inlagd på psyket och syskonen led av sina förkrympta hjärtan.
Prosa
av
Johan Bergstjärna
Läst 97 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2021-10-24 14:43
|
Nästa text
Föregående Johan Bergstjärna |