Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

25okt21








i sängen med rullgardinen neddragen halvvägs, en kopp grönt te med citron, pornhub på laptoppen, fönstret något öppet, in i rummet sipprar ljudet av ett byggarbete utanför, några barn som leker i parken, en mildhet i luften, solens varsamma smekning en tidig eftermiddag i oktober, solljuset får hustaken att lysa liksom inifrån,
det finns en punkt där framme som är mitt framtida jag, det som jag vill bli, men som jag måste vilja bli det för att bli det, det som skiljer oss åt är transportsträckorna, motorvägen, som avsmalnar vid en abstrakt horisontalpunkt i ett främmande landskap, i det tillstånd jag befinner mig i nu är jag inte mer än en orealiserad potentialitet, min aktualitet är som ett obyggt hus på ett stycke mark vilken avgränsats av drömmar och fåfängt hopp,
och kartan över landskapet är diffus, jag vill få dagen att framträda så som den är i sig, att se den, en frusen staty ännu inte infekterad av min subjektivitet, som att spara dagen i en ask av glas vars yttre dimensioner inte är relativa, ett enda ögonblick, en flaga, en lysande snöflinga som plötsligt singlar ner från subjektivitetens tjernobylgrå decemberhimmel, men jag är flyktig rök, jag är ett blått hologram som sträcker mina fårade händer mot Verklighetens heliga graal, söker röra vid något, gripa om något,
jag är ett hologram projicerat ur en dunkel krypta av tidlösa skuggor, en avgrund, och jag försöker röra vid kött och blod, drar mina fingrar längs dina läppar, kyssen som skälver i mörkret, mina genomskinliga händer som sträcker sig mot dina nyvakna ögon en tidig morgon i september, jag är ett hologram som lägger mitt huvud vid ditt bröst, lyssnar efter..

















Prosa av Androiden VIP
Läst 70 gånger
Publicerad 2021-10-25 15:36



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Androiden
Androiden VIP