Prova att stå i ett hörn och verka som spana uppåt,
utan att för dens skull kisa mot ljuset från en möjlig sol.

Efter en trettio minuter eller så,
när det bildats en liten samling blandat klientel
kring din person, frågar kanske någon.

En som vågar sig vara en smula ystert nyfiken,
vad du tittar så efter.
Du svarar där, likt i en gammal sketch i teve,
- Jag har nackspärr...

(Alternativt.
- Jag har ont i ryggen.
Någon tipsade mig om att ställa mig utanför
en butik för sybehör nära port nummer 27,
stå alldeles stilla och se upp för fåglarna).

-

Har du befunnit dig på en större plats
än i exempelvis vänthallen på Krylbo stationshus?

Plötsligt böjt dig ned för att knyta skorna,
trots att du uppenbarligen bär loafers,

så nyligen införskaffade,
sommarens glada dagar till gagn?

-

När han gökar med en bekant till dig,
du själv alltså,
är det säkert en sådan gammal upplevelse för dig.

En så van rörelse att du glömmer
som alldeles bort att njuta.

Istället tar du tillfället i akt
att låta dina tankar vandra en smula.

Du borde förstås själv sitta i sadeln och rida.
Låta hingsten under dig,

som kanske har sina bästa dagar bakom sig,
dagdrömma om en eller annan grann fru.
Där kunde han nog fås att som hålla stånd...

-

Medan du som make sitter bekvämt tillbakalutad
i en fåtölj och 'ser på' medan din fru ser ut att njuta
med en annan man, sitter tre grannfruar i en soffa
och väntar på sin tur.

Det påminner så om fri ser ingen.
Där du själv sitter i kassan och de just anställt en ung hingst,
för att något roa damerna säkert.

Han är visst ett flitigt bi, en ny drönare att ha i kupan.
Hålla i lagom strama tyglar.
Rycker han i betslet ibland?
Det är förstås bara en som avlägsen dröm om frihet.

-

Det rör på sig i byxorna.
Nej, inte i fickan heller,
utan mera i gylfens närområde...

-