”Min flyende sol”.
Du drar dig undan, gömmer dig.
Varför lyser du inte över mig och håller mig varm?
Om du ändå var transparent som jag.
Jag bekände min ensamhet.
Du är ljuset jag saknar.
Minns du ”omfamna mig du”?
Operalunden omfamnade mig, Regents Park bedövade mig,
Medelhavet drog mig till sig.
Men vilka är de?
Själlösa stycken spelade om och om igen.
Skapades de inte för våra famntag?
Utan passionen blir de förfärligt tråkiga i längden,
utan vår lek och våra lyckliga skratt
blir de med tiden dammiga hörn, tomma museer,
utrymda rivningshus.