en dimmig morgon
en sen oktober
känslan av att året inte är ensamt
om att nått sin höst

jag vandrar gator
går genom gränder
bulgar med dragspel,
får några mynt men ingen rikedom
som tröst

i djupa grottor gömmer sig sommaren
som om den helt och hållet somnar sen
bara en mardröm som fladdrar, flimrar förbi
vad är det här för ett liv?

genom en fönsterglugg – en stänk sol
skänk mig starkvaror, en grogg eller glögg
skuggdrag, färglösa mönster,
en rumän med fiol – här är jag igen
heller inte ett dugg förändrad sen i fjol

och på en blogg lite finstilt, var det du som högg
vasst som med en slipad kniv
jag vill inte vara naiv

nu är det kallt, snart är det vinter
nu är det allt eller inget
mörkret faller över oss som en demon
som om frosten, produktionens måsten
stämplar in som regisserat, toppstyrt ovanifrån
mot medborgare, i cynism
ett legitimerat hån
mellan skjutningar och väpnade rån
med motstridigt polariserad samhällsschism

samtliga står vi enade i egoism

solen stod så lågt så att jag inte såg vad som sågs…

en ledig lördag
nu har jag ingenting
så då har jag inget att grubbla i,
bara utlagda minor att snubbla över
så bäst att låta bli
att gå ut
jag tror jag sitter inne
med fjärrstyrda trauman till minnen

så låg i sinnet så våldsamt nyss så att jag inte kom ihåg…

en avisering, glömde vad det stod
står inte ut med mer nu
kremera mig, moder jord
ingen mening med någonting, egentligen
äntligen helgmålsringning,
prästers gedigna ord

syndiga berättelser gömda under altarets bord

så går jag sönder en rastlös söndag
som av en slö kniv
så långsamt – sakta, men preventivt säkert
tar systemet våra liv

fullt ut vaccinerad men med sår som aldrig läker

lögner och intriger
rönnbär vittnar – kallt i vinter
reklam ingen kommer ihåg ändå
skogar brinner, orkaner stiger
i takt med rädslan och våldsdåd

varför vara medelhavsvit?
varför vill vi alla dit?

tankar svartnar, men vi tiger

vem är det till sist som som styr ditt liv?